Upp på hästen igen

Det sägs att när en ryttare har ramlat av sin häst, är det viktigt att våga sig upp på den snabbt igen. 

Drar man ut på det, är risken stor att rädslan växer och att det till slut blir omöjligt att komma tillbaka.

Jag tänker lika när det gäller fitnestävling och därför har jag nu anmält mig till Sweden Grand Prix den 26 april. Jag kan inte med 100%  säkerhet idag veta om kroppen återigen kan formtoppa tills dess och om den gör det, kan jag inte heller helt säkert veta att den är redo att bete sig "rätt" när jag kolhydratladdar. Det finns en risk att vätskan kommer att hamna utanpå musklerna istället för inuti , precis som i lördags.

Trots det ska jag göra ett försök. Ge tankespökena på nöten och ta mig upp på scenen inom snar framtid. Jag är skyldig mig själv det. Och även alla fina människor som följde mig på vägen till Battle of Scandinavia.

Jag ska upp på hästen igen.  Förhoppningsvis i  skinande rustning den här gången...

Love,
En mobilbloggande Carro

Det bästa av förutsättningar...

(Innan vi åkte till tävlingsarenan)

Ända sedan den 17 mars har jag varit medveten om att tävlingsdieten med största sannolikhet inte skulle kunna gå som planerat, då kroppen var i obalans. Det var ett på många sätt väldigt jobbigt besked och även om vi inte bryr oss så mycket om födelsedagar, så var det lite droppen att det kom just på min födelsedag. 

När det sedan visade sig att jag klarade av både kolhydrats- och vätsketömningen trodde jag att skeppet var i land. 

Jag skulle komma att kliva upp på scenen med en extremt bra fysik.

 

Tävlingsdagens morgon började också på allra bästa sätt med en timmes powerwalk i obeskrivligt idylliska Tollered. Jag hade gjort en ny Spotify-lista med låtar som boostade mina positiva känslor till max. Under promenaden gick jag och tänkte att jag aldrig någonsin skulle komma att glömma den här dagen och så kom det ju faktiskt även att  bli...

 

Efter powerwalken skickade jag formbild till coachen Seppo och han trodde att dagens kolhydratladdning skulle kunna göra mig för hård i kroppen. 

Jag längtade sååå himla mycket efter laddningen och det kommande pumpet, för jag hade ju som sagt var aldrig varit i närheten av en sådan bra form. 

Till frukost blev det sedan två riskakor med Nutella, proteinpulver blandat med minimalt med vatten och 3 klunkar Powerade. 

Dagen rullade sedan på otroligt smidigt. Jag och min tävlingscoach Johanna hittade en avskild soffa och kom där ifrån den mest av hysterin backstage. Däremot fick jag en dimp efter jag hade fått min spraytan, då jag var svimfärdig och trodde att tävlingen skulle vara rökt. Som tur var återhämtade jag mig snabbt och fortsatta att längta till att få fylla ut musklerna med kolhydrater och vätska före stage time. Som jag skrev igår, strejkade kroppen och tog inte upp någonting. Förra tävlingen fick jag extrem pump av fyra Dextrosol-tabletter, den här gången åt jag två hela paket utan att känna någonting. Ingen "sockerchock". Inga ådror som fylldes ut. Ingenting. Det var frustrerande att gå upp på scenen, men egentligen var jag inte i urkass form trots kroppens motstånd. Allt jag hade fått i mig under dagen hade däremot samlats som en klump magen och det var ju  frustrerande eftersom jag ville ha det i muskulaturen. Det är så det ska fungera.

Jag var dock kanske den "bitigaste" tjejen på scenen, i en tävling där hårdhet i kombination med en "blygsam" muskulatur tycktes falla domarna bättre i smaken. Mer om det i ett annat inlägg. Hur som haver, var det många otroligt vackra tjejer på scenen och särskilt en, Alexandra Scillasdotter, kom att bli en vän som jag mest största sannolikhet kommer att hålla kontakten med i framtiden. En otroligt vacker tjej, både på insidan och utsidan.

 

Tågresan gick sedan bra. Jag kände varken törst eller hunger men drog i mig fem liter juice och annan vitamindryck från klockan 19.00 tills jag kom hem strax före klockan 02.00. Utan att gå på toaletten en enda gång dessutom. Försökte även lura igång kroppen med åtskilliga bars, muffin, en glass och en liten chipspåse, men den svarade inte på någonting och det gör den fortfarande inte, klockan elva på söndag förmiddag. 

Slutligen vill jag bara nämna att min tävlingscoach Johanna Ericson från Team Hälsostudion i Gävle på alla sätt och vis är en underbar människa. Som tävlingscoach proffsig; lugn, kunnig, peppande och otroligt klok. Som vän en otroligt harmonisk, äkta, trevlig och fin person. Är så glad att du fanns vid min sida hela helgen. 

Love,

Carro 

En kropp i obalans

Det är en ganska tom Carro som skriver det här. Jag placerade mig inte i tävlingen. Hade ungefär 10 fantastiska minuter på scenen och jag njöt varje sekund.

Tyvärr svarade inte kroppen på upplägget. Trots två rör Dextrosol kände jag ingenting trots att jag inte hade ätit ett gram kolhydrater sedan förra torsdagen.  Sist fungerade det kanon. Idag hade jag andra förutsättningar. Det visste vi och egentligen är det ofattbart att jag ens genomförde tävlingen med tanke på omständigheterna som jag inte kan gå djupare in på.

Nu ska jag invänta ett tåg och sedan njuta av att inatt få somna bredvid min make.

Ert stöd har varit fantastiskt. Det har givit mig så otroligt mycket energi. Tusen tack för det...

Mer om vad som hände kommer i nästa inlägg.

Love,
En mobilbloggande Carro

Massor av känslor

Resan till Alingsås gick bra. Väl framme visade det sig att jag hade bokat ett grymt boende på Nääs Fabriker. Rummen är fantastiska med utsikt över sjön både från sängen och badkaret. Omgivningen är otroligt vacker.  EN riktig svensk idyll.

Vi har nu varit på registering. Ångesten har kommit lite. Vi är 20 tjejer i min klass, men fem kommer att elimineras direkt. Skulle jag vara en av dem, kan jag ändå gotta mig åt att jag är i mitt livs absolut bästa form. Det kan ingen domare i hela världen ta ifrån mig.

Love,
En mobilbloggande Carro

Tömningpass

Idag körde jag sista passet på gymmet före tävlingen. Det var ett så kallat tömningspass då jag körde väldigt många repetitioner, främst benövningar. Jag gör det för att öka temperaturen i musklerna, så att vattnet lättare ska släppa. Det är förresten andra dagen utan vatten och det enda jag tänker på är hur himlarns gott det ska bli att dricka efter tävlingen. Sist svepte jag ju en liter apelsinjuice och det blir nog något liknande den här gången...

I övrigt håller jag på att packa för fullt här hemma. Det är inte lite saker som ska med, för att inte tala om alla kosttillskott, torsk och broccoli. Hur jag ska få med mig allt på tåget, med ett byte dessutom, är en än så länge olöst gåta. Det mesta brukar gå om man verkligen vill.

Nä, nu ska jag och min torra mun fortsätta packa. Mer uppdateringar i morgon. Här på bloggen och på instagram: Carrooberg

Love,

Carro

Vabb och Vätsketömning

Idag, liksom igår, är jag hemma med en febersjuk stackare. Det går åt rätt håll, men febern vill inte helt släppa taget om henne. Vi började dock dagen med att gå på ett möte. Vissa möten ÄR faktiskt så viktiga, men vi hade med en DVD med Nicke Nyfiken och det fungerade bra. Vår duktiga lilla sessa!

Idag påbörjade jag även vätsketömningen. Det är otroligt påfrestande och i kombination med att jag tömt glykogenreserverna, så vill man helst att dagarna ska passera snabbt. Det gör de tyvärr inte när man är hemma...

Men men, what doesn't kill you make you stronger och jag vet att jag tyckte det var värt det sist.

Love,
En mobilbloggande Carro

Love Conquers All

 Ibland brukar jag vara så fräck att tänka att jag kanske är världens lyckligaste.

Jag har en på alla sätt och vis underbar make och vi är välsignad med vår fantastiska dotter. Vi trivs otroligt bra i vårt hus och jag har fått möjligheten att arbeta med sådant som jag verkligen brinner för. Vi har tillsammans förverkligat många drömmar; våningen i Turkiet och min fitnessdebut förra året, är bara några exempel.

 

Allt är såklart inte bara guld och gröna skogar i mitt liv heller.

Stötvis drabbas vi av sådant otroligt oflyt och oftast hopar sig eländet och slår till som en våldsam orkan, istället för att med jämna mellanrum blåsa som kyliga vindar. Några exempel är att September i onsdagskväll fick 39,5 graders feber. Hennes hälsa och välmående går självklart före allt. Feber sitter fortfarande i och vi måste nog ta henne till sjukan, antingen idag eller imorgon, eftersom hon inte visar några tecken på förbättring (snarare tvärtom).

 

Det händer i kombination med att jag har den tuffaste veckan på tävlingsdieten och flera viktiga inbokade möten under veckan. Till råga på allt ska Älskling iväg på tjänsteresa precis den här veckan och listan över taskig tajming tar långt ifrån slut där...

 

Samtidigt är det faktiskt så, att det är i turbulenta perioder som denna, som man verkligen förstår hur lyckligt lottad man är. När vi här hemma stöttar varandra till 100% och man mer än någonsin uppskattar de nära och kära som finns där med en hjälpande hand. Det är dagar som denna, då jag under den soliga morgonpromenaden ser till att fylla mitt sinne med allt det positiva som finns i livet. Låter det överglänsa det som för stunden är tufft.

 

Love Conquers All

 

Love,

Carro 



Make the best of it...

Vägen mot framgång är inte rak. Ibland får man springa i nedförsbackar, ibland i uppförsbackar. Man kan ibland få ta straffrundor och ibland måste man till och med backa några steg, för att sedan kunna ta sats. Jag känner faktiskt inte till en enda människa som nått toppen utan att ha varit nere i en dalgång.

I huvudet kan man lätt förstå sådant, men det är desto svårare för hjärtat att inse sådana egentliga självklarheter.

Att stå på scenen om elva dagar kommer att bli tuffare än vad jag hade räknat med. En liten tröst är att det kommer att gå bättre och enklare på nästa tävling i slutet av april.

Vägen mot framgång är aldrig rak...

Love,
En mobilbloggande Carro

Familje-Helg

Igår var vi nere i Gävle på kalas hos Septembers kusiner som hade fyllt 3 och 5 år. Det bjöds på massor av gofika, men September hade så fullt upp med alla häftiga leksaker på tjejernas rum, att hon knappt hade tid för att käka. Eller så ville hon bara sympatisera med mig, som ju måste avstå från godsaker.

Idag har vi haft en aktiv dag. Jag och Älskling har tränat i omgångar, men priset för dagens mest aktiva går otvivelaktigt till September. Hon vaknade tjugo i sju i morse och har gasat precis hela dagen. Ingen sedvanlig dagssömn, inte sitta stilla och läsa bok, inte bädda åt dockor, ingen Nicke Nyfiken i sacko-säcken. Hon har sprungit, klättrat, dansat och busat hela dagen. På strålande humör. Klockan sex tog dock batterierna slut och hon började till och med snarka med nappflaskan i munnen. Både jag och Älskling är energiska, men jämfört med Mini ligger vi i lä...

Love,
En mobilbloggande Carro

Hårdaste träningsveckan någonsin

Jag har faktiskt aldrig tränat så hårt som jag har gjort den här veckan. Därför har jag även varit halvt paj och somnat klockan nio varje kväll.

Människokroppen klarar av väldigt mycket träning; se bara på elitskidåkarna. Skillnaden här är att energiintaget är kraftigt reducerat.

Det handlar inte längre om hälsa i slutet av en tävlingsdiet; då handlar det främst om att ha en vilja av stål. För att få vardagen att fungera, gäller det att fokusera. Hemma är jag fru och mamma. På jobbet är det jobbet som gäller. På gymmet är det bara träning i huvudet. Jag är bra på att hålla isär saker och ting. Det är nog ett måste om man lever som jag gör...

Däremot sticker jag inte under stolen med att jag längtar efter semester, sol, bad, All Inclusive och 100% familjemys...

Love,
En mobilbloggande Carro

What it's all about

Såg ett riktigt bra citat på någon av de sociala medierna häromdagen:

"Fitness is not about being better than everybody else, it's about being better than what you used to be"

Det förklarade mina tankar helt perfekt, särskilt nu när de bara är två veckor kvar till tävling och många frågar hur det kommer att gå. Det går egentligen inte att förklara för någon som inte är väl insatt i tävlingskarusellen. För just nu vill jag bara ro allt i land. Fortsätta att genomföra min deff enligt punkt och pricka. Dunka av bra träningspass. Bestiga scenen lördag den 29 mars och få känna stoltheten över att jag fixade det - igen. Trots att jag egentligen är en genuin tävlingsmänniska, så är inte placeringen det viktigaste.

Att tävla i Fitness är framförallt en tävling mot sig själv och det går himlarns bra just nu...

Love,
En mobilbloggande Carro

Besiktning: 18 månader

Idag var vi på 18-månaderskontroll på BVC. Eftersom September fick en extra spruta när vi skulle åka utomlands i höstas, behövde hon inte ta någon spruta nu - skönt. Det var en barnläkare och två sköterskor där och September var på sitt allra flirtigaste humör. Precis som vi nyligen mätte, var hon 87 centimeter lång och vägde ganska precis 12 kilo. Hon följer sin kurva väldigt bra. Som vanligt skulle hon inte ta skada av att väga lite mer till sin längd, men tar man i beräkning hur ofta och länge hon har varit sjuk, samt att hon är överenergisk, så är de 12 pannorna riktigt bra kämpat ändå. Liksom tidigare har hon fortfarande ett litet huvud, bara 45,8 centimeter i omfång. De ville då mäta mitt huvud också och det visade sig att även det var några centimeter mindre än "normen", vilket jag faktiskt aldrig har tänkt på tidigare. 

Summa summarum är det väldigt skönt att få konstaterat att hon mår bra, både fysiskt och psykiskt. Inte för att jag betvivlade det, men det är ändå skönt att få det "svart på vitt".

Love,

Carro 

Positivt Tänkande

 

Jag kommer aldrig att tillräckligt kunna understryka vikten av leva livet med en i grunden positiv inställning. Det gör ens vardag så otroligt mycket enklare och framför allt så berikar det livet med en alldeles särskild krydda; glädje.

 

Jag tänkte på det i morse när klockan som vanligt ringde 04.50 och det var dags för morgoncardio. Jag går in i de absolut tuffaste tävlingsförberedelserna nu och utan en ofantligt stor dos självdisciplin skulle allt falla på momangen. I tider som dessa gäller det att värdesätta det lilla. Som exempelvis den sagolikt vackra soluppgången som jag idag bevittnade genom fönstret från garaget, där jag stod och svettades på crosstrainern. Eller att göra något så löjligt som att tillåta sig själv att glädjas med havet, för att det blev av med sitt kalla istäcke ovanligt tidigt i år. Eller att uppskatta att det är väldigt kort tid kvar till tävlingen, i förhållande till att jag påbörjade tävlingsupplägget redan den 5 augusti förra året.

 

 

Ibland kommer inte det positiva tänkandet av sig självt och då har man två val:

Att gilla läget eller att tvinga sig till se det ljusa i vardagen. För alltid finns det något. Egentligen väldigt väldigt mycket, om man bara tänker efter...

 

 

Love,

Carro 

Bollnäs-Gig

Igår var jag och giggade i Bollnäs. Det var en trevlig kväll och efter en stund så rullade det ganska mycket folk. 

 Spelningar kan vara bra och dåliga på olika sätt. Vad jag exempelvis uppskattade med gårdagens kväll, är att människor är så trevliga och generösa med snälla kommentarer. Efter att ha varit ute på vägarna i många år, tar man ibland på sig gåskostymen. Ord, både snälla och mindre snälla, tas inte alltid in, utan rinner ibland bara av en. Igår fick jag dock riktigt fin feedback från många olika håll och det värmde sannerligen rakt in i hjärtat. 

 Inte nog med att spelningen gick bra. Moder Jord bjöd på en - ja, näst intill - vårlik kväll. Nio grader klockan nio på kvällen. Jag vet inte om jag någonsin upplevt en så varm marskväll...

...och temperaturen höll sig skapligt ända tills jag började rulla hemåt. 

Nu har jag inga fler gig inbokade före tävlingen den 29 mars. Även om det absolut inte märks på mig på scenen, så börjar energin att tryta. Ni ska veta att det är som ett rejält träningspass att dansa en hel kväll och att däröver sjunga samtidigt gör det, ur träningssynpunkt, ruggigt effektivt. 

Solig lördag med familjen står nu på agendan.

Önskar Er alla en lika strålande dag!

Love,

Carro 

Team Hälsostudion

 Morgonformen före cardion

Idag var jag nere i Gävle och träffade Head Coach Seppo på Hälsostudion i Gävle. Vi har inte träffats sedan början på september; tiden har liksom bara sprungit iväg... Vi kollade i alla fall igenom formen, diskuterade igenom närmsta tidens upplägg och spånade även lite mer långsiktigt. Det känns otroligt roligt och spännande. Beträffande träning och kost kommer jag att ligga kvar som jag gör ytterligare en och en halv vecka. Det känns lyxigt bra, även om kroppen vissa stunder börjar kännas lite sliten.

Jag skrev även på tävlingskontrakt för år 2014 och är därmed även formellt medlem i Team Hälsostudion, som Seppo och bästa Johanna ligger bakom. Jag tror att vi är närmare 10 atleter som ingår i teamet och vi tävlar i olika grenar; Bodybuilding, Bodyfitness, Mens Physique och Bikinifitness. Däremot blir jag nog ensam tävlande vid Battle of Scandinavia den 29 mars.

 

Är otroligt stolt över att representera Hälsostudion,

Gävleborgs mest kompletta gym...

 

 

Love,

Carro 



Utbildningsdag i Korsnäs

Idag har jag spenderat hela dagen i Korsnäs, där jag har hållit i YKB-utbildning i Hälsa & Ergonomi i samarbete med Bilbolaget/Volvo Lastvagnar.  Det var en lång,  men men väldigt trevlig dag.  Att träffa nya människor är alltid spännande och otroligt utvecklande. Ikväll karpar jag diemet, lutar mig tillbaka i soffan och njuter till fullo av att få jobba med det jag brinner för; hälsa. 

Imorgon väntar tidig morgoncardio, drygt en halv dags jobb med "live-klienter" och online-klienter, samt en massage för egen del.  Därefter ska jag ägna all min tid åt lillpärlan. Med andra ord ett väldigt fint exemplar av Carros Gott & Blandat-påse för livskvalitet.

Love,
En mobilbloggande Carro

18 månader

 

Idag blir vår lilla prinsessa 18 månader gammal. Tiden går sanslöst fort och hon har blivit så stor. 

 Hon är ungefär 87 centimeter lång och dagsvikten ligger på 11,4 kilo. Den pendlar dock friskt beroende på om hon är frisk eller sjuk. Som mest var hon uppe på 12,3 kilo, för att efter en veckas förkylning rasat ner till 10,8 kilo.

 Hon stormtrivs på dagis och härjar omkring både där och här hemma med en otrolig energi. Hon gasar på från tidig morgon (06.00-06.30) till kvällen (18.30-19.00), då hon somnar som en stock efter Twinkle Twinkle Little Star. 

 Några kortare stunder kan hon överraska med att sitta still...

...ofta inträffar det när hennes favvo Nicke Nyfiken är på film i hennes rum.

 Hon är helt enkelt en alldeles fantastisk tjej; snäll, glad, charmig, busig och en positiv energi som smittar av sig på sin omgivning. 

Kärleken till den här tösen går inte att beskriva med ord.

Love,

Carro 

Trytande Morgonmotivation - Kill It

 

Fredagens nattjobb tog rejält på krafterna. Igår sov jag en och en halv timme före melodifestivalen och sedan somnade jag direkt efteråt. När jag vaknade vid sju i morse, ville kroppen allt annat än att gå upp. Den kändes tung och seg. Ganska precis så långt man kan komma från känslan man vill ha i kroppen när man ska bege sig ut på en löprunda. 

Nuförtiden kör jag främst konditionsträningen på crosstrainern och även några pass på motionscykel. Löpning hinner jag inte riktigt med, men ibland på helgerna brukar jag försöka ta mig ut. Som i morse, när jag gruvade mig otroligt mycket medan jag snörade på mig mina Icebugs. I det läget tror jag att många skulle ha valt att hoppa över träningen, men det är inget alternativ när man siktar högt. 

Redan efter tre minuters löpning, märkte jag att kroppen inte alls var så tung som den kändes när jag klev ur sängen. Den var snarare smidig och benen kändes starka. 50 minuter senare kom jag tillbaka från en runda som kan ha varit min absolut skönaste runda någonsin. Kanske var det bara lite frisk luft som jag behövde?

Några timmar senare var det dags för ett rygg/baksida axlar pass. Även det gick bra. Kroppen är stark och med tydliga målbilder som spelas upp i huvudet på mig, avklarar jag kanonpass efter kanonpass. Träningen går riktigt bra nu och självklart blir man extra nöjd, när känslan i morse var att kroppen inte tänkte träna överhuvudtaget...

Love,

Carro