Vägen mot framgång är inte rak. Ibland får man springa i nedförsbackar, ibland i uppförsbackar. Man kan ibland få ta straffrundor och ibland måste man till och med backa några steg, för att sedan kunna ta sats. Jag känner faktiskt inte till en enda människa som nått toppen utan att ha varit nere i en dalgång.
I huvudet kan man lätt förstå sådant, men det är desto svårare för hjärtat att inse sådana egentliga självklarheter.
Att stå på scenen om elva dagar kommer att bli tuffare än vad jag hade räknat med. En liten tröst är att det kommer att gå bättre och enklare på nästa tävling i slutet av april.
Vägen mot framgång är aldrig rak...
Love,
En mobilbloggande Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar