Det råder som sagt var riktig fotbollsfeber här hemma och igår var vi supertaggad inför Sveriges entré i turneringen. Vi hade bokat bord på O'Learys och liksom alla andra på den fullsatta sportbaren, var vi otroligt besvikna över Sveriges insats. Jag vet att svenska laget inte är särskilt bra och att vi bara har en ena stjärna, men man hoppas ju liksom ändå att det ska ske mirakel. Jag menar, titta bara på vad Leicester åstadkom den gångna säsongen i Premiere League.
Vad som stör mig mest är att matchen var tråkig. Utan tvekan den tråkigaste matchen hittills under detta EM och det är så typiskt att det är just mitt lag som ska stå för tristessen. Som om jag inte haft nog av tråkiga matcher efter att slaviskt ha följt Manchester United säsongen 15/16...
För September hade vi för första gången en extern barnvakt och det gick verkligen hur bra som helst, så det var ju positivt.
Apropå United, så är det tydligen så nära klart som man kan komma för Zlatan nu. En medicinsk undersökning efter EM kvarstår, men sedan är saken biff. Jag ser verkligen fram emot att se Zlatan i United och hoppas att han kan sätta lite färg på gänget, så att även om vi inte vinner alla matcher, åtminstone får trevlig fotbollsunderhållning. När jag tänker efter, så kan han ju faktiskt börja praktisera det redan på fredag mot Italien om han vill.
Love,
Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar