Gratitude...

 Slår det också er ibland att ni har otroligt mycket att vara tacksam över? Det slog mig ganska tydligt imorse när September väckte oss halv sex, för att sedan själv somna om. Att kunna ligga i sängen en timme utan att gå upp på en måndag morgon är en fantastisk start på veckan, särskilt när man ligger där bredvid sin älskade make. 

Att en och en halv timme senare väcka September, som från det att hon slår upp ögonen är på strålande humör, det är också något att vara tacksam över. Att komma till ett jobb på ett företag med en sådan otrolig utveckling och potential, där det är högt i tak och det är nära mellan tanke och handling, är också helt fantastiskt. Att samtala med kollegan som sitter i södra Sverige, som är klok som en uggla, är också som ett vardagslyx. Att på den försenade lunchrasten ta bilen upp till elljusspåret, särskilt en solig dag som denna, är underbart... Och apropå alla dessa fina adjektiv, så tänkte jag ta mig friheten att berätta om det möte jag upplevde idag där uppe på elljusspåret.

När jag kom upp till Hällmyra, satt där en äldre man. Pensionärsålder och någonstans mellan 65 och 75 år. Jag vet inte hur det kom sig, men jag satte mig bredvid honom och började prata. Eller egentligen var det mest han som pratade. Jag lyssnade på hans fantastiska historier om hur han hade jobbat med skog och i två år bott i Liberia i sina ungdomliga arbetsår. Som han sa "att åka till Liberia på den tiden, var som att åka till månen idag" och det låg nog mycket i det. Vi hann även med historier från då han arbetade i Ryssland och jag kom på mig själv med att tänka att det var som om jag hade klivit raka vägen in i "Hundraåringen som klev ut...". Hade det inte varit för att jag trots allt hade jobbet att gå tillbaka till, hade vi nog suttit där än. Men vilket intressant möte det blev! Jag vet inte om jag någonsin kommer att träffa den där mannen igen, men om jag gör det ska jag tacka honom - för att han delade med sig av sina historier och för att jag fick förmånen att berikas av ett så trevligt och oväntat möte. 

Love,

Carro