Besökare

tisdag 1 mars 2016

Träningspassen som verkligen räknas

Det är ingen nyhet att hjärnan begränsar vår fysiska kapacitet i hög utsträckning. Hjärnan hindrar oss ofta långt innan vår egentliga fysiska kapacitet säger ifrån, oftast på gott men ibland också på ont. Många människor fastnar dock i negativa spiraler där de intalar sig själv att de inte förmår vissa saker, som de i själva verket faktiskt skulle klara av om de bara gav sig sjutton på det. Det är så lätt och bekvämt att säga att man inte kan, jämfört med vad det krävs för att helhjärtat försöka med något. 
 Igår var det en sådan där typisk dag när jag fick för mig att jag skulle hoppa över träningen, eftersom jag tycket att klockan hade hunnit bli så mycket och jag kände mig allmänt osugen på att träna. Jag tränar regelbundet, så ett missat pass spelar inte  någon egentlig roll, men Älskling (som vid det här laget är erfaren dessa situationer) insisterade på att jag skulle köra en kortare sväng åtminstone. Om jag bara hade energi att åka, så skulle vi sedan fylla på depåerna med fläskfilé och ris som han tillagade medan jag var borta. 

Jag tog bilen till skidspåret och gav mig ut i ett tempo som för dagen kändes bra. Tanken var att ta det lugnt, få frisk luft och höja pulsen lite. Efter första kilometern påstod appen att jag hade kört på riktigt bra och då började tävlingsmänniskan i mig att se möjligheten till ett personbästa, så jag försökte höja tempot ytterligare. I nedförsbackarna gick det för ovanlighetens skull ganska snabbt och även om inte fästet var bra, så var det tillräckligt stabilt för att diagonala upp för backarna. 

Efter 5 kilometer hade jag spetsat mitt PB med 1 minut och 20 sekunder. En otroligt skön känsla och jag kände hur adrenalinet pulserade i kroppen när jag tog av mig skidorna. Vilken fantastisk känsla. Som jag hade missat om jag hade lyssnat på rösten Latmask som inte ville att jag skulle träna överhuvudtaget. Det är de här passen som räknas. Framför allt de som stärker ens psyke och faktiskt gör att man utvecklas som människa. Ibland måste man helt enkelt bita i och bara köra. 

Love,
Carro 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar