Besökare

torsdag 5 mars 2015

När träningen är som bäst...

Som jag nämnde igår, hade jag förhoppningar om att det skulle gå att åka skidor på lunchen eftersom det hade fallit 2 centimeter snö under natten mot onsdag. Mycket riktigt så gick det. Väldigt bra dessutom, om än väldigt annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Faktum är att skidåkningen nådde en helt ny dimension igår, då jag de senaste veckorna har haft det extremt bakhalt. Eftersom jag inte riktigt vet hur det ska kännas, så har jag inte tänkt så mycket på att bristen på fästet har påverkat min teknik. Idag fick jag svaret, då fästet var perfekt. Det var en underbar känsla och jag kunde i mycket större utsträckning nyttja min muskelstyrka och få ut kraften i åkningen.

Jag nästan flög upp för backarna i det blöta snöfallet med en extremt hög puls, en snorig näsa och ett stort brett leende på läpparna. 

En eller två personer hade åkt tidigare under dagen, men spåren var egentligen inte något att heja för. Det påverkade dock inte min åkning så mycket, eftersom jag inte hade någon glid överhuvudtaget. Till och med i de branta nedförsbackarna fick jag staka för att ta mig framåt. Som ni förstår fick jag därför kriga på skidorna varje meter och de 7,7 kilometerna tog en väldans tid att dunka av. 
Men jag njöt. 
Varje staktag. 
Varje sekund. 
Sann träningsglädje. 

Att mitt i en hektisk vecka kunna bryta och bege sig ut i naturen. Undvika att stressen ens kommer i närheten av att börja äta upp en inifrån. Låta kroppen jobba fysiskt, för att kunna slappna av psykiskt. Göra av med massor av energi och samtidigt få ny energi som mynnar ut i bättre och mer kvalitativ jobbprestation  och framför allt en gladare, piggare och busigare mamma och fru.

Detta kallas för hälsa. Det är ett aktivt val som alla människor har möjlighet att göra. 

Love,
Carro  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar