Comeback på Gymmet: Check!

I lördags var det dags för en comeback på gymmet efter drygt en månads ofrivilligt uppehåll. Jag hade verkligen saknat gymmet; dels crosstrainern som är så bra konditionen och dels den där känslan av att kämpa mot mjölksyran som smyger sig fram i slutet av varje övning.

DeeAnn Donovan, fitnessfigur att inspireras av

När jag klev in på gymmet kände jag hur hjärtat slog snabbare. Bara tanken på hur redskapen på gymmet kan hjälpa en människa att forma den kropp de önskar gör mig euforisk, även om jag i nuläget självklart inte strävar efter att forma kroppen. Däremot bibehålla någon form av styrka, hållning och god kondition.

 Vilken människa behöver inte det, oavsett skede i livet?

Januari 2012

Jag började passet i konditionsrummet. I med öronsnäckorna och på med bra musik. Spotify Premium, Guds gåva till musikälskare. Jag körde 20 minuter på crosstrainern, noga övervakandes pulsklockan för att försäkra mig om att pulsen inte steg för högt. Många anser att sunt förnuft räcker gott och väl när man tränar i mitt skede, men det fungerar inte fullt ut för mig. Inte när jag lyssnar på grym musik, adrenalinet pumpar och jag inser att ryggen faktiskt håller för crosstrainern. Då är det bra att ha en klocka som piper när jag kommer över 140 i puls. Det är ungefär där min träningspuls bör ligga nu har jag kommit fram till.

Efter crosstrainer körde jag igenom överkroppen. Underkroppen och magen går inte att punktträna längre, men jag räknar med att crosstrainern och Afron täcker upp för de muskelgrupperna nu. Istället blev det övningar för rygg, bröst, axlar och armar. Det är så det kommer att se ut så de närmsta månaderna nu. Jag kör igenom de fem muskelgrupperna varje pass, men varierar övningarna från gång till gång. Jag strävar inte efter att lyfta tungt, utan efter kvalitativ träning med maximal kontakt.

På söndagen vaknade jag med en extrem träningsvärk, främst i latsen.

   En underbar känsla

Love,

Carro