Ormjäkeln...

Det är nu drygt fem år sedan jag kom över min värsta ormfobi. Före det kunde jag inte se en orm på TV och än mindre i verkligheten, utan att ge ifrån mig ett öronbedövande skrik. Mina elever genom åren har också fått erfara det, som när jag exempelvis inför tjugo elever stod och bläddrade i en bok och plötsligt skrek till och kastade boken genom klassrummet. Jag hade nämligen lagt ett finger på en ritad orm när jag bläddrade. Eleverna blev så paffa att de inte ens skrattade.

 I onsdags gjorde jag ju illa foten, som för övrigt är nästan helt bra nu bortsett från att den ömmar lite grann. Vi vet fortfarande inte om det var en liten huggisbebis eller något flygfä. Tanken på att en orm skulle befinna sig på vår tomt, gör att jag får lite ont i magen. Trots att min värsta rädsla inte längre finns kvar. 

Idag ropade Älskling på mig och bad mig komma om jag ville se något äckligt. Sagt och gjort och där ute ringlade en riktigt äcklig orm som dessutom precis slafsat i sig veckans lunch. Vi såg den först i gräset och sedan ringlade den ned på asfalten och mot huvudentrén till vårt hus. Vid första anblick såg det ut som en snok, men rapporter om ett ökat antal av svarta huggormar fick mig att tveka...

Medan jag och September studerade ormkräket från fönstret (vilket hade varit en omöjlighet för mig för fem år sedan) skickade vi ut Älskling för dokumentation. 

 

När Älskling kom in igen, så det ut som att den hade laddat för att slingra sig in under vår altan. Då skickade jag ut Älskling för att eliminera den (jo, jag vet att huggormar är fridlysta, men i stundens hetta tog känslorna över).

Älskling skrämde ormen så att den bytte riktning och lät den sedan försvinna ned i ett hål vid vår jordkällare. Jag har med andra ord inte varit helt ute och cyklat när jag har undvikit att gå ner i den där jordkällaren och kommer heller aldrig att göra det i framtiden. Som tur är, ska den slås ner och täckas över inom en snar framtid...

-Man kan ju inte bara döda ett oskyldigt djur, sa Älskling när han kom in. 

Frågan är nu huruvida det är en snok eller en svart huggorm?

Snokar har visst runda pupiller och det skiljer visst även på fjällen...

Oavsett är den  INTE välkommen tillbaka.

Love,

Carro