Under veckan i Turkiet blev det ingen strukturerad träning, däremot väldigt mycket rörelse i form av promenader och volleyboll. I måndags tog jag upp löpningen igen och även om kroppen är tung, så kändes flåset mycket bättre än förväntat. Igår var löpningen extra skön, då det dessutom för ovanlighetens var fint väder.
Inget ont som inte har något gott... Vi spenderade dagen på tomten i solen. Vid ettiden kände jag en smärta i ena foten och gick in och kollade vad det var. Två små små prickar som plötsligt började att göra djävulst ont och närmaste timmen kunde jag inte ens stödja på foten. Den värsta smärtan gick sedan över och jag blev svullen precis vid prickarna. När jag undersökte foten klockan fem, hade svullnaden spridit sig rejält.
Efter att ha lekt med September på morgonen idag, var foten på förmiddagen sämre än tidigare. Efter en lugnare dag är den nu lite bättre, eller åtminstone inte sämre, vilket ju är positivt. Men nog är det lite typiskt: När sommaren väl bjuder på finväder för den också med sig ovälkomna gäster. Om det var någon sorts geting eller en orm låter jag vara osagt, men säkert är att får jag tag på den j#keln som orsakade smärtan och numer min löparvila, ska få på moppo...
Love,
En mobilbloggande Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar