Igår var jag och spelade i Storvik. Det var en lång kväll, då jag började redan klockan sex med soft pianounderhållning för människorna som sökt sig ut för att fira Alla Hjärtans Dag tillsammans.
Det är ära att få arbeta med musik. Igår handlade exempelvis halva kvällen om att bidra med musik som förstärker romantiken/mysfaktorn för middagsgästerna. Vid pianot spelar jag väldigt varierade låtar, men har arrangerat om dem så att de alla har en stark touch av min mjukare, mindre spralliga, sida. Musiken får inte stressa, utan bara förstärka en lugn atmosfär. Det är allt från KISS I was made for lovin' you, till Cornelius Somliga går med trasiga skor, från pianoklassiker som För kärlekens skull till Gyllene Tiders Ljudet av ett hjärta.
När jag hade avklarat tre timmar vid pianot, inklusive en halvtimmes paus, riggade jag ner pianoutrustningen och svidade om till Show Outfiten. När man studsar runt på scenen som jag gör, är det viktigt att kläderna sitter på plats. Det är på många sätt väldigt bra att spela på Granliden, och en av fördelarna är övervåningen där man kan varva ner i lugn och ro, locka håret, rätta till sminket och andas ut lite. Många ställen som jag spelar på, har ingen avskild avdelning för musikerna. Det är jättetrevligt att prata med folk, men när man har paus kan det vara skönt att verkligen bara vila ibland.
Jag var orolig för hur det här gigget skulle gå, eftersom jag var i riktigt dåligt skick både i onsdags och torsdags. När jag sedan drog igång kvällsshowen bestämde jag i samråd med ägaren Lena att jag skulle gå All In och "offra" slutet av kvällen.
Med andra ord drog jag igång halv elva och tanken var att dela upp kvällen på två pass och köra så länge som kroppen/rösten klarade av. Många av middagsgästerna var kvar när jag drog igång och eftersom stämningen var så trevlig, körde jag på. Jag hittade inte heller något riktigt lämpligt tillfälle att ta en paus. Det kräver nämligen ganska mycket energi både fysiskt och psykiskt att kicka igång igen efter en paus. Det här med pausar är dock egentligen ganska viktigt, men då omständigheterna var lite sämre än vanligt, blev det ingen paus. När klockan slog två var rösten lite hes, men jag hade avklarat 3,5 timme nonstop showunderhållning. Adderat med 1,5 + 1 timme pianounderhållning, var det mitt mest intensiva musikjobb någonsin.
Jag njöt varje sekund.
Det är något alldeles speciellt med Storvik.
Det går inte riktigt att förklara, utan det måste upplevas. Kanske beror det mycket på att jag har spelat där under väldigt många år och att många stammisar i publiken fortfarande är kvar och självklart för att personalen är oerhört varmhjärtade och välkomnande. Man kommer på något vis tillbaka och träffar goda vänner och det skapar en väldigt trevlig atmosfär.
Alla ni som var där ska veta hur mycket jag uppskattar er och era alltid så värmande ord.
De går rakt in i hjärtat.
Sköt om er nu, så syns vi snart igen!
Love,
Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar