Det händer mycket under en tävlingsdiet. Inte bara med kroppen. utan även i huvudet. Anmälningslistan till min första tävling Decembercupen är fylld och stängd. Antalet atleter som ställer upp i Luciapokalen helgen efteråt är rekordstort. Rekordstort upphöjt i fem ungefär.
Alla som bestämmer sig för att tävla är tuffa. Att tävlingsdieta är nämligen inte så tufft som många tror, det är oftast värre. När det nu är knappa månaden kvar till tävlingarna, märks det tydligare än någonsin. Folk hoppar av. Till höger och vänster verkar det som på de sociala medierna som jag följer. Ibland är det kloka beslut, men oftast tror jag faktiskt att det är hjärnspökena som är boven bakom onödiga avhopp.
3 dagars förändring - vad kan hända på 26 ytterligare dagar?!
Därför behöver de allra flesta atleter en coach att bolla sina tankar med.
Framför allt sina negativa tankar. Man avbryter inte sin diet förrän coachen rekommenderar det. Inte en sekund innan. Att tävla i fitness/bodybuilding handlar inte om att vinna en tävling mot andra. Det handlar främst om en tävling mot sig själv. Att komma i sitt livs bästa form och ibland lyckas man bra; andra gånger dåligt. Men det är alltid en rik lärdom att ta sig igenom och framför allt fullfölja en tävlingsdiet.
Jag har ingen dietcoach för närvarande. I våras bollade jag lite med teamcoacherna och inför min första tävling för ett år sedan, gick jag hundraprocentigt på vad teamcoachen sa. Jag lärde mig massor. Tillräckligt för att klara av att lägga upp min diet själv efter det. Trots att jag vet hur snabbt kroppen förändras, särskilt på slutet, tvivlar jag flera dagar i veckan på hur i h*lvete jag ska hinna komma i form. Jag kan säga på fredag kväll att jag är i grymt bra form, för att dagen efteråt nästan vilja ge upp. En tävlingsdiet går nästan till så för alla. Upp och ner. Värre än en berg-och-dalbana.
Att inte ge upp, är något alla människor borde anamma mer. Oavsett om det gäller träning, tävling, jobb eller framtidsdrömmar. Det är inte alltid målet som är det värdefulla, utan resan dit är minst lika viktig. Därför bör man inte kliva av tåget, särskilt inte när man är nära sin slutstation. Det är nämligen då man lär sig mest. Precis på samma sätt som man inte kan sluta läsa en bok när det är 20 sidor kvar.
Då missar man ju hela poängen och viktiga lärdomar,
som man inte kan läsa sig till i böcker eller i bloggar.
Love,
Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar