Min Man...

Om man är lite självkritisk, så skulle man kunna säga att vi lever i ett smärre kaos den här hösten. Ett kontrollerat kaos dock. Mängden jobbtimmar är galen och i kombination med Septembers nästan konstanta förkylningar och febertoppar, är det inte underligt att det ibland nästan känns som om nervtrådarna i hjärnan håller på att brinna upp. 

Mitt upp i en påfrestande tävlingssatsning, lanserar jag också mitt livs första kollektion träningskläder. Det - om något - är lite galet. 

Vore det inte för min ytterst och nästan overkligt underbara man, skulle jag antagligen inte mäkta med en vecka. Inte en enda vecka. Alla kloka tankar som jag bollar med honom och på så sätt blir ännu klokare. Alla idéer och drömmar som jag luftar med honom, som jag sedan tillsammans med hans helhjärtade stöttning kan göra verklighet av. 

Kanske framför allt när jag ibland tappar tålamodet, när hjärnspökena tar över mitt förnuft eller när jag får en släng av "nu ger jag upp" (jo, dessa tankar slår även mig) - då finns han där. 

Vid min sida. 

Min man. 

Min underbara man som är så fantastisk att jag inte ens kan förklara det med ord. 

Min Man....

Love,

Carro