Det bästa av förutsättningar...

(Innan vi åkte till tävlingsarenan)

Ända sedan den 17 mars har jag varit medveten om att tävlingsdieten med största sannolikhet inte skulle kunna gå som planerat, då kroppen var i obalans. Det var ett på många sätt väldigt jobbigt besked och även om vi inte bryr oss så mycket om födelsedagar, så var det lite droppen att det kom just på min födelsedag. 

När det sedan visade sig att jag klarade av både kolhydrats- och vätsketömningen trodde jag att skeppet var i land. 

Jag skulle komma att kliva upp på scenen med en extremt bra fysik.

 

Tävlingsdagens morgon började också på allra bästa sätt med en timmes powerwalk i obeskrivligt idylliska Tollered. Jag hade gjort en ny Spotify-lista med låtar som boostade mina positiva känslor till max. Under promenaden gick jag och tänkte att jag aldrig någonsin skulle komma att glömma den här dagen och så kom det ju faktiskt även att  bli...

 

Efter powerwalken skickade jag formbild till coachen Seppo och han trodde att dagens kolhydratladdning skulle kunna göra mig för hård i kroppen. 

Jag längtade sååå himla mycket efter laddningen och det kommande pumpet, för jag hade ju som sagt var aldrig varit i närheten av en sådan bra form. 

Till frukost blev det sedan två riskakor med Nutella, proteinpulver blandat med minimalt med vatten och 3 klunkar Powerade. 

Dagen rullade sedan på otroligt smidigt. Jag och min tävlingscoach Johanna hittade en avskild soffa och kom där ifrån den mest av hysterin backstage. Däremot fick jag en dimp efter jag hade fått min spraytan, då jag var svimfärdig och trodde att tävlingen skulle vara rökt. Som tur var återhämtade jag mig snabbt och fortsatta att längta till att få fylla ut musklerna med kolhydrater och vätska före stage time. Som jag skrev igår, strejkade kroppen och tog inte upp någonting. Förra tävlingen fick jag extrem pump av fyra Dextrosol-tabletter, den här gången åt jag två hela paket utan att känna någonting. Ingen "sockerchock". Inga ådror som fylldes ut. Ingenting. Det var frustrerande att gå upp på scenen, men egentligen var jag inte i urkass form trots kroppens motstånd. Allt jag hade fått i mig under dagen hade däremot samlats som en klump magen och det var ju  frustrerande eftersom jag ville ha det i muskulaturen. Det är så det ska fungera.

Jag var dock kanske den "bitigaste" tjejen på scenen, i en tävling där hårdhet i kombination med en "blygsam" muskulatur tycktes falla domarna bättre i smaken. Mer om det i ett annat inlägg. Hur som haver, var det många otroligt vackra tjejer på scenen och särskilt en, Alexandra Scillasdotter, kom att bli en vän som jag mest största sannolikhet kommer att hålla kontakten med i framtiden. En otroligt vacker tjej, både på insidan och utsidan.

 

Tågresan gick sedan bra. Jag kände varken törst eller hunger men drog i mig fem liter juice och annan vitamindryck från klockan 19.00 tills jag kom hem strax före klockan 02.00. Utan att gå på toaletten en enda gång dessutom. Försökte även lura igång kroppen med åtskilliga bars, muffin, en glass och en liten chipspåse, men den svarade inte på någonting och det gör den fortfarande inte, klockan elva på söndag förmiddag. 

Slutligen vill jag bara nämna att min tävlingscoach Johanna Ericson från Team Hälsostudion i Gävle på alla sätt och vis är en underbar människa. Som tävlingscoach proffsig; lugn, kunnig, peppande och otroligt klok. Som vän en otroligt harmonisk, äkta, trevlig och fin person. Är så glad att du fanns vid min sida hela helgen. 

Love,

Carro