I tisdags hoppade jag över lunchrasten och tänkte istället köra ett längdskidepass med Radiosporten och damernas 15km fristil i hörlurarna, innan jag hämtade September. Jag bytte om på jobbet och i bilen på väg till spåret ringde de från dagis. September hade feber. Inom en minut var jag på plats och plockade upp en sliten tjej, som sedan låg i mitt knä under Kallas fenomenala guldlopp.
Det här med sport är verkligen magiskt.
Jag tycker nästan synd om människor som inte är intresserade, för de går miste om sådana obeskrivliga adrenalinkickar. Först nervositeten och i bästa fall sedan glädjen.
Feber och rinnande näsa hindrar oftast inte lill-Foppa
Igår var jag hemma och vabbade med September. Årets första, vilket är ganska otroligt med tanke på att de i flera veckor varit halva styrkan barn på hennes dagisavdelning på grund av sjukdomar. Hon var faktiskt oförskämt pigg igår morse och även under resten av dagen. Jag ringde till och med till jobbet och sa att jag skulle komma idag, men så var det det där med att ropa "Hej!"
Som tur var sov dockan under Johan Olssons lopp, så att jag och September kunde kolla ostört.
På kvällen kom febern tillbaka och vid sextiden var hon riktigt dålig igen. Trots en hel natts sömn samt en och en halv timmes sängmys innan vi gick upp, hade hon feber även i morse. Det är ganska olikt henne. Nu har hon dock ätit en rejäl frukost och i den mån det går (oftast inte i så stor utsträckning) ska vi försöka att ta det så lugnt som möjligt idag.
Igår kväll kom Älskling hem en sväng mellan jobb och jobbmiddag, så då passade jag på att ge mig ut på längdskidorna igen. Trots att det var väldigt bakhalt och kanske det sämsta glidet någonsin, körde jag mitt livs snabbaste kilometer. Det blev allt som allt 9,3 kilometer och det var en riktigt härlig tur. Däremot är det nog dags att lägga ny tejp på skidorna (nä, jag orkar inte hålla på med vallning), så jag får ta med dem in till Flodbergs till veckan.
(Jag har förstått att alla skidentusiaster i stan föredrar att fortsätta kalla sportaffären för Flodbergs trots att Team Sportia-skylten har hängt utanför butiken så länge jag kan minnas)
Love,
Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar