Igår var det nedräkning i dubbel bemärkelse.
Dels var det ju vår sista dag i Thailand och dels var även undertecknad nere före räkning. Det hela började antagligen på julafton, med en mindre trevlig bakterie som ville jäklas med kistan. På juldagen kände jag mig bättre och åt och drack som vanligt (med god aptit!). Natten till annandagen barkade det dock åt skogen totalt.
Älskling fixade penicillin, vätskeersättning och magtabletter åt mig, så efter 11 timmar kände jag mig reda för playan igen. Ville ju ta en sista simtur i det underbara havet, njuta av solen, värmen och även ta farväl av våra nya svenska vänner på stranden.
Älskling och en av strandkillarna
Jag var så otroligt glad över att jag kände mig pigg igen och studsade glatt fram den korta vägen till stranden. Jag kvittrade på som vanligt när jag kom ner och badade länge i de härliga vågorna. Sedan hände något. Ena sekunden sa jag att jag kände mig helt bra och att jag självklart skulle kolla på fotboll på kvällen. Nästa sekund låg jag som en trasa på stranden och tog mig inte upp på egna ben. 
En annan av strandkillarna
Trots att jag druckit flera påsar vätskeersättning förstod jag direkt att det var uttorkning/vätskebrist det handlade om. Den vetskapen gjorde det dock inte lättare att ställa sig upp. Otroligt många vänliga själar hjälpte mig på alla tänkbara vis: vatten, massage, hämtade golfbil, bar mig, hämtade mystiska örter som jag sniffade på, poliser som stannade trafiken, Älskling med sitt gudomliga lugn... You name it! (Hade egentligen ingen koll på vad som hände, utan har fått det återberättat). När jag hade eskorteras tillbaka till hotellet, kvicknade jag till och slapp därmed det föreslagna droppet på sjukan *puh*
Nu har vi precis kommit hem till Sverige igen. Resan hem gick faktiskt bra och jag känner mig piggare. Fortfarande lite groggy, men har börjat kunna äta lite smått. Längtar efter gymmet nu, men det får vila ytterligare några dagar.
Sen blir det gasen i botten - ett spännande 2012 väntar ju runt knuten ;o)
Love,
Carro
Usch vilken tråkig avslutning på semestern! Skönt att det inte blev ännu värre iaf.
SvaraRaderaHoppas du får en fin sista vecka på detta år nu! Kram
Välkommen hem till Svedala! Usch det låter otäckt det där, hoppas att du fortsätter att pigga på dig nu :)
SvaraRaderaKramar Kina
Usch då, typiskt att bli dålig sista dagen sådär! Hoppas du snart repar dig nu när du är hemma igen!
SvaraRaderaMen fy vilken jobbig upplevelse! :( Vad skönt att du hade så mycket bra folk runtomkring dig och att det gick bättre till slut! <3
SvaraRaderaVälkommen hem! Här har vi nästan vår nu ;)
*kramar om*
Hejsan!
SvaraRaderaMen lilla gumman, låter inte som om slutet på semestern blev någon angenäm upplevelse.. Men sån tur att du slapp droppet på sjukan i alla fall..
Välkomna hem till "vintern".. det hände visst något när ni var borta... Snön försvann i en storm...
Krya på dig - och ta det lugnt några dagar. Gymet står kvar!
Kramen
Men jössesvilken hollabandoola bakterie du åkt på!
SvaraRaderaMen vad bra att du hade människor omkring dig som varmåna och räddaom dig och HJÄLPSAMMA!
Synd att man skall åka på sådant på semestern men ibland är det nästan det som hör solsemestern till, att magen brakar loss...
Tur du hade som slapp sjukhus, en vän till mig fick åka in samma dag som vi skulle åka hem från turkiet och det var inte långt ifrån att de inte släppte henne på planet...