Inre Drivkraft: Jakten på Lycka

Häromdagen fick jag ett intressant meddelande från en gammal bekant som i stora drag frågade mig vilken strategi jag mentalt använder mig av för att uppnå det jag önskar, inte bara inom träning utan även i vardagen i övrigt. Det är som ni förstår en väldigt komplex fråga och jag har funderat mycket på vad det är som driver mig i olika sammanhang de senaste dagarna.

För det första så är jag i grund och botten en intervallperson. Jag gillar att under perioder ta ut mig till max, för att sedan kunna njuta extra mycket av lugnet. Det gäller både träning och jobb. Jag får en kick av att utmana mig själv, dels för att tycker om att ”ta i”, men främst för att jag fullkomligt älskar känslan av att uppnå olika mål och delmål. När jag väl når olika mål, belönar jag mig alltid mentalt med typiska ”F#ck Jante-tankar”, men även rent konkret. Det kan vara något stort som en utlandsresa eller kanske bara en tur till Åland. Det kan också vara något mindre, som att unna mig ett nytt träningslinne eller en CD-skiva att poppa i bilen under längre bilfärder.

 

Jag tror att nästan alla människor mår bra av att ha mål att kämpa emot. Att sätta upp mål triggar nämligen den inre drivkraften hos människan. Jag tror att alla människor har en sådan, men hos vissa människor ligger den nedtryckt bakom mängder av negativa känslor; som exempelvis rädsla, dålig självkänsla, ensamhet, irritation, frustration, besvikelse med mera. Drivkraften kommer då inte fram av sig själv, utan man måste tvinga upp den till ytan, vilket man lättast gör genom att ge sig själv utmaningar. Det är viktigt att de inte är för stora, för tanken är att man ska få den där sköna kicken av att man har klarat av något. Vilka mål man sätter upp är självklart oerhört individuellt och kommer man inte på något själv, kan man alltid be om hjälp. Just det där att be om hjälp, är något som människor borde bli bättre på. Förslag på mål kan exempelvis vara att kliva upp klockan 7 varje vardagsmorgon eller att stretcha, meditera eller utöva yoga 15 minuter om dagen. 

Det kan likväl vara att varje morgon skriva ned tre positiva saker att bära med sig under dagen och på kvällen skriva ned tre positiva saker med dagen som varit. Ett annat mål kan vara att varje dag ge tre olika personer en komplimang, eller att hälsa med ett varmt leende på två personer som man inte känner på stan. Att sprida glädje omkring sig, smittar alltid av sig på en själv. Är det en sådan dag då man känner sig allt annat än glad, ja då är det faktiskt inte fel att bara för en liten stund lägga på sig en glädjemask och ändå uppfylla dagens mål. Ibland måste man helt enkelt tvinga sig själv till saker och ting. Jag tror nämligen att vi i mångt och mycket kan påverka våra känslor. Vi kan inte alltid påverka det som händer runt omkring oss, men vi kan alltid påverka vilka känslor vi bemöter det med. Det krävs en hel del träning, men det går. 

I väldigt stor utsträckning ansvarar vi själva över våra känslor.

När man nått det första målet, sätter man upp ett nytt mål att sträva emot. 

För varje gång man lyckas nå ett mål, växer självkänslan och den inre drivkraften. 

Samtidigt minskar rädslan för att misslyckas. 

När sedan motivationen till att lyckas är större än rädslan för att misslyckas, är man en god bit på väg. 

Personligen tycker jag att det är till hundra procent mycket bättre att kämpa helhjärtat för något och misslyckas, jämfört med att spendera hela sitt liv i en comfort zone.  När den värsta stormen har lagt sig efter ett misslyckande, kommer man nästan alltid ut ur ovädret som en starkare människa och sannolikheten att man ska lyckas nå nästa mål, är då betydligt större.

På det stora hela, så tror jag också att det underlättar om man delar med sig av sina drömmar och mål med andra människor. I Jante-Sverige är det många som inte vågar berätta om sina mål, för att de är rädda att mötas av så kallade nedåtpuffar, som vi så vackert benämner det i skolan ibland. Till min stora glädje börjar det ske en förändring i detta och kanske är det lite tack vare de sociala medierna. Jag tycker mig se allt fler människor som idag vågar sticka ut hakan och dela med sig av sina drömmar och mål; oavsett om det gäller träning, jobb, utbildning eller familjeliv. 

Visst är det inspirerande? 

Vi kan alla dra vårt strå till stacken genom att ge uppmuntrande kommentarer och på så sätt tillsammans vara goda medmänniskor som bidrar till ett samhälle där fler människor bejakar sin inre drivkraft. 

Jag tror nämligen att det till stor del är 

Nyckeln Till Lycka.

Love,

Carro