Det går nästan inte att sätta ord på hur trött jag är när klockan ringer 05.30. Varje morgon tar jag således några minuter och funderar på om jag verkligen ska kliva upp och bege mig ut på morgoncardion eller inte. När jag går igenom dagens schema i huvudet, inser jag att det inte finns någon mer lämplig och effektiv tid att avklara förbränningspasset på. Jag vet också att jag är precis lika trött när klockan i annat fall skulle ringa igen om 45 minuter. Den enda vinsten med att ligga kvar i sängen, skulle då vara att det är förbaskat skönt att somna om. Som tur är vet jag att känslan efter cardiopasset är ännu skönare. Därför kliver jag upp, får halvt sovande på mig träningskläderna, larmar av, kliver ut i den friska morgonens sensommarluft och vaknar till liv.
Både fysiskt och psykiskt.
Jag är lite förvånad över att jag fortfarande måste dividera med mig själv innan jag kliver upp ur sängen. Det är trots allt dag 16 på dieten. Jag tror att den mentala spärren snart kommer att släppa och att jag kommer att uppskatta min morgonstund, redan då klockan ringer.
Just nu får jag praktisera det självdisciplin i mångt och mycket handlar om:
Att fokusera på det jag vill mest,
inte det jag vill "nu"
Man får inte känna efter så mycket.
Just get schaijt done liksom...
Love,
Carro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar